En tänkvärd film!

Filmen är baserad på Sara Kadefors succébok om Sandor och Ida som inte är ett dugg lika, men ändå så lika.

releaseår: 2005
Speltid: 93 min.                                                          
Genre: drama, svensk film, ungdomsfilm.
Manus och regi: Sara Kadefors och Henrik Georgsson

Filmen handlar om Ida i Stockholm och Sandor i Göteborg, på 2000-talet, som båda känner sig ensamma. Sandor blir mobbad och kallad bög eftersom han dansar balett. Han har inte så många kompisar och en mamma som jag tycker är väldigt irriterande för hon nästan tvingar Sandor att dansa, bara för att hon själv inte lyckades bli en professionell dansare.
Ida är jättepopulär, festar och dricker, men har det jobbigt hemma med en frånvarande pappa och en mamma som är deprimerad. Jag tror Ida känner att hon inte har någon som hon verkligen kan lita på, tills hon träffar Sandor.
Båda är medlemmar på ett internetforum och en kväll skriver Sandor där och Ida ser det. De börjar maila och först ljuger de för varandra. När Sandor överraskar Ida i Stockholm blir allt fel.
 Men sen berättar de allt för den andra. Tillsammans bestämmer de att Ida ska komma ner till Göteborg, och Sandor en helg. Under vistelsen där kommer de varandra ännu närmare och blir till slut väldigt bra vänner, och kanske mer...

Jag tycker nästan alltid att boken är bättre än filmen och det är likadant den här gången. Man kan berätta/beskriva så mycket mer detaljer och känslor i en bok som är svårt att visa i en film. Regissören Henrik Georgsson och Sara Kadefors samarbetade ihop filmen, men jag tycker att de inte tog med, alternativt missade en del viktiga saker t.ex. hur Sandor kom till Stockholm eller varför han var där.
I filmen är Vanja och killgänget i Göteborg, Valle och Babak, nästan inte med alls. Jag tycker de kunde ha varit med lite mer eftersom det var en del saker som var svåra att förstå. Om jag inte hade läst boken hade jag inte förstått varför Sandor slog till Babak på festen när Babak sa bög till Sandor. När man knappt såg "gänget" så märkte man inte heller att Sandor blev mobbad för sin eventuella sexuella läggning.

Jag tror Sara Kadefors skrev boken för att visa att man inte ska ha förutfattade meningar. En kille som dansar balett behöver absolut inte vara homosexuell, han kan lika gärna vara en som spelar fotboll eller boxas.
Om du har vänner som inte behandlar dig bra så ska du "göra slut" med de, även om det kan vara svårt, och istället försöka skaffa nya vänner som är snälla och tycker om dig för den du är.

Det är inte en av dom bästa filmer jag har sett, men den var ändå bra och igenkänningsfaktorn var hög i en del sekvenser. Som jag skrev tidigare tycker jag att det är en del saker som är med i boken men inte filmen som gör filmen lite svår att förstå ibland. Så mitt tips är att läsa boken först, då är det lättare att hänga med i handlingen.