En tänkvärd film!

Filmen är baserad på Sara Kadefors succébok om Sandor och Ida som inte är ett dugg lika, men ändå så lika.

releaseår: 2005
Speltid: 93 min.                                                          
Genre: drama, svensk film, ungdomsfilm.
Manus och regi: Sara Kadefors och Henrik Georgsson

Filmen handlar om Ida i Stockholm och Sandor i Göteborg, på 2000-talet, som båda känner sig ensamma. Sandor blir mobbad och kallad bög eftersom han dansar balett. Han har inte så många kompisar och en mamma som jag tycker är väldigt irriterande för hon nästan tvingar Sandor att dansa, bara för att hon själv inte lyckades bli en professionell dansare.
Ida är jättepopulär, festar och dricker, men har det jobbigt hemma med en frånvarande pappa och en mamma som är deprimerad. Jag tror Ida känner att hon inte har någon som hon verkligen kan lita på, tills hon träffar Sandor.
Båda är medlemmar på ett internetforum och en kväll skriver Sandor där och Ida ser det. De börjar maila och först ljuger de för varandra. När Sandor överraskar Ida i Stockholm blir allt fel.
 Men sen berättar de allt för den andra. Tillsammans bestämmer de att Ida ska komma ner till Göteborg, och Sandor en helg. Under vistelsen där kommer de varandra ännu närmare och blir till slut väldigt bra vänner, och kanske mer...

Jag tycker nästan alltid att boken är bättre än filmen och det är likadant den här gången. Man kan berätta/beskriva så mycket mer detaljer och känslor i en bok som är svårt att visa i en film. Regissören Henrik Georgsson och Sara Kadefors samarbetade ihop filmen, men jag tycker att de inte tog med, alternativt missade en del viktiga saker t.ex. hur Sandor kom till Stockholm eller varför han var där.
I filmen är Vanja och killgänget i Göteborg, Valle och Babak, nästan inte med alls. Jag tycker de kunde ha varit med lite mer eftersom det var en del saker som var svåra att förstå. Om jag inte hade läst boken hade jag inte förstått varför Sandor slog till Babak på festen när Babak sa bög till Sandor. När man knappt såg "gänget" så märkte man inte heller att Sandor blev mobbad för sin eventuella sexuella läggning.

Jag tror Sara Kadefors skrev boken för att visa att man inte ska ha förutfattade meningar. En kille som dansar balett behöver absolut inte vara homosexuell, han kan lika gärna vara en som spelar fotboll eller boxas.
Om du har vänner som inte behandlar dig bra så ska du "göra slut" med de, även om det kan vara svårt, och istället försöka skaffa nya vänner som är snälla och tycker om dig för den du är.

Det är inte en av dom bästa filmer jag har sett, men den var ändå bra och igenkänningsfaktorn var hög i en del sekvenser. Som jag skrev tidigare tycker jag att det är en del saker som är med i boken men inte filmen som gör filmen lite svår att förstå ibland. Så mitt tips är att läsa boken först, då är det lättare att hänga med i handlingen.

Frågor till "Sandor/Ida"

1. Jag tror Ida vill fråga sin mamma varför hon inte tar tag i sitt liv utan bara ligger i sängen.
Sen funderar hon också på om det var hennes (Idas) fel att mamman blev deprimerad och jag tror det skulle vara bra om dom verkligen satte sej ner och pratade så dom redde ut allting.

2. Babak har sagt till Lotta att hon får två öl om hon kysser Sandor, för att se om han är bög eller inte. Så hon sätter sej bredvid Sandor i soffan och kysser honom. Efter ett tag säger Babak att nu räcker det. Då förstår Sandor att dom driver med honom och att det inte betydde något för Lotta.
Det står att han tycker dom 12 stegen till ytterdörren känns som en kilometer och det är väl för att han är full. Men kanske också för att alla tittar på honom och han känner sej nog väldigt dum som inte förstog att dom lurade honom.
Dom flesta är nog bara förvirrade och förstod inte vad som hände, men Lotta känner sej nog lite skyldig och ångrar att hon gick med på det. Jag tror Babak redan har släppt det och vill fortsätta festa, han ångrar nog ingenting.

3. När Sandor kommer till Idas hus möter han Vanja ( Idas granne, och fiende) och Sandor frågar om hon kan släppa in honom för han ska träffa Ida. När han kommer upp till hennes lägenhet knackar han på dörren.
Ida har tjejkväll med Susanna och Theres och dom har druckit och rökt på. När det knackar på dörren säger Ida till dom andra att stanna på hennes rum och vara tysta. Hon öppnar dörren och där står Sandor. Hon säger till honom att komma in och sen tar hon hans händer och börjar gråta.

Insändare

Offra lite av månadspengen/lönen!

Nästan varje gång man går på stan eller åker och handlar så ser man människor som står eller går runt med bössor för till exempel UNICEF. Om varje människa lägger en krona när dom går förbi, så blir det till slut väldigt mycket pengar. Det skulle lätt kunna bli flera miljoner på en dag och en krona mer eller mindre i månaden spelar inte så stor roll. Istället för att bara gå förbi och låtsas att man inte ser dom, kan man kanske låta bli att köpa den där tröjan för 99 kronor och skänka lite av pengarna till något som är viktigt. Jag menar inte att man ska strunta i att köpa nya vantar när det är jättekallt, utan att man kan vänta med att köpa sånt som inte är akut.

När det är bössor med orginisationer man känner till så är det väldigt sällan dom luras, och

pengarna går till bra saker också. Som Ronald McDonald hus, med insamlingsbössor på alla McDonalds restauranger, dom ligger nära barnsjukhus och drivs av Ronald McDonald barnfond. Det är stora hus med lägenheter där familjer till svårt sjuka barn kan bo.
Man skulle kunna tycka att det är lite ologiskt att sjukvården och en snabbmatskedja samarbetar, men samtidigt är det väldigt många som handlar på McDonalds och då finns det stora möjligheter till att det blir mycket pengar.

Om en person själv drabbas av till exempel cancer skulle den personen och personens anhöriga säkert skänka pengar till Cancerfonden och vilja att andra skänker pengar. Men det är helt okey att skänka pengar innan det händer. Då skulle det finnas jättemycket resurser och forskarna skulle ha kommit fram till många bra och nya teorier när dom har mer pengar.

Tänk efter, det kunde vara du!


                                                                                                            Nelly W.

Tolkning av Brev från kolonien

Jag har valt Cornelis Vreeswijks version av Brev från kolonien, original versionen heter Hello Muddah, hello Fadduh och är gjord av Allan Shermans. Melodin kommer från Amilcare Ponchiellis Timmarnas dans från operan La Gioconda.

Jag tycker låten är rolig, bra och jag har en del roliga/konstiga minnen med den. Vi sjöng den låten på musiken i trean, eller nåt sånt, och så blev vi indelade i grupper och fick en vers var. Jag, Gabriel och Alexia var en grupp och fick den femte versen, sen skulle vi göra rörelser till texten och visa upp för resten av klassen. Det var roligt att hitta på rörelserna, visa dom för klassen och sen se dom andras rörelser.

Cornelis säger i början av låten att det är ett brev från en nio-årig pojke som har varit på kollo över sommaren, men jag tror han är lite äldre; kanske 15-16 (även ifall man inte går på kollo när man är så gammal, men det känns som att han är ganska vuxen). 

Det utspelar sig nog på en ö i svenska skärgården någon gång på 70-talet. Historien/låten handlar om "jag" och ett killgäng som är på kollo. Kollo är ett läger som man kan vara på över sommaren och det är framförallt för barn som inte har råd eller möjlighet att åka på egen semester.

Dom hittar på mycket bus och konstiga saker, t.ex. så har en kille en kniv i sin mage, en annan har tappat tänder och dom startar en skogsbrand. 

Jag tror dom gör det eftersom killar alltid verkar vilja imponera på varandra och visa att dom är "coola" när dom är många. Sen kanske deras ledare är stränga och har många regler, så att inte killarna får göra vad de vill på dagarna utan på kvällarna gör dom saker som dom vet är förbjudna.

Problemet tycker jag är att dom verkar ha tråkigt, så då hittar dom på konstiga saker att göra och får antagligen skäll för det. Det skulle kunna lösas om ledarna hittar på roligare aktiviteter eller lekar. Konsekvenserna är som sagt att dom hittar på hyss.

Textens budskap är att det är farligt att leka med tändstickor och knivar, vad som helst kan hända.

"Kram och kyss och hjärtligt tack sen, men nu ska vi ut och bränna grannbaracken!". Jag valde det citatet för jag tycker det är roligt och trevligt men samtidigt lite busigt.

Jag kan känna igen mej i texten eftersom att nästan varje dag är det någon eller någrasom försöker imponera på allt och alla.

Min källa är Wikipedia.